Den här perioden på året är min absoluta favorittid. Det är ännu varmt, samtidigt är alla vänner tillbaka från sina semestrar, jobbet är igång och alla roliga spännande aktiviteter börjar starta på nytt.

Nyklippt och redo för hösten.

Här är jag, lite blondare än tidigare men inte så värst solbränd i ansiktet; det blev ingen utlandsresa denna sommar, för ovanlighetens skull.

Jag är nu mer än halvvägs igenom min yogautbildning Yoga For Life, som startade i mars. Den är helt klart mer krävande än jag väntat mig, och mer än en gång har jag gråtit och undrat om jag tagit mig vatten över huvudet. Men jag kämpar på med asanas, mediation, pranayama, studier och kursblock och man skulle kunna säga att jag går från klarhet till klarhet.

Under veckan som gick hade vi yoga-anatomikurs i tre dagar, på Nirvana på söder. Det var en öppen kurs så utöver oss 18 kvinnor på YFL var det ytterligare 22 kvinnor. ja, bara kvinnor, vilket är lite synd tycker jag. Både för att männen går miste om en massa klokskap, och för att jag tycker att det brukar bli trevligare stämning när det är blandat män och kvinnor.

Ulrika Norberg demonstrerar props.

Även om tiderna vara högst humana, 9-16, hade jag som vanligt problem med koncentrationen. Att sitta stilla och lyssna på någon som pratar flera timmar i sträck är inte riktigt min starka sida. Hur intressant ämnet än må vara! Vi var också lite för många för att det skulle kännas bekvämt att räcka upp handen och ställa frågor.

Det jag tar med mig från kursen är i alla fall en handfull guldkorn, till exempel hur bra det kan vara att använda props, som en rem spänd som en tvångströja runt överkroppen samt ett block mellan låren, för att hitta rätt muskler.

I dag har jag ägnat hela dagen åt en stor inlämningsuppgift i utbildningen, om allt från vad man ska tänka på vid bakåtböjningar till vad Patanjalis Yoga Sutras har att säga mig.

Min nya studiehörna.

Då var jag glad att jag hunnit ställa i ordning den här arbetshörnan i vardagsrummet, med ett nyköpt skrivbord och det alldeles för stora soffbordet ställt på högkant för att bilda en bokhylla.

Tidigare hade jag datorn i sovrummet men dit når inte wifi så jag var tvungen att använda en kabel. Det gjorde att jag aldrig använde min fina stationära dator utan bara den bärbara som inte är lika snabb. Dessutom gillar jag inte att ha en massa elektronik i rummet där jag sover. Så det här blev väldigt mycket bättre!

Nytt för i höst är också att jag uppgraderat till en nyckelplats hos Bagarmossen Resilience Centre där jag sitter och jobbar när jag inte är ute hos WWF i Solna. I våras ville jag känna mig för lite och hade då bara en plats där nyckel inte ingick, men det gjorde att jag nästan aldrig var där eftersom det var så jobbigt att först behöva kolla om någon annan var på plats. Nyckeln är ett riktigt lyft! Här på bilden äter några av oss lunch tillsammans på uteplatsen.

Frida, Elin, Sanna och Mille från Bagarmossen Resilience Centre. Foto: Johanna