Fören tid sedan läste jag Drömfakulteten av Sara Stridsberg. Här är mina tankar om den.

Drömfakulteten är njutbar att läsa. Språket är poetisk och drömskt, det fula skildras så att det blir vackert.

Det är också ett gripande och fascinerande levnadsöde vi får ta del av. En människa som fick en start i livet ingen ska behöva ha, med sexuella övergrepp från pappan och en psykiskt instabil mamma som inte kunde ta hand om barnen. En människa som med sitt vassa intellekt formades till någon som var farlig både för sig själv och andra. Men som också hade många skarpa idéer om samhället och hur det skulle kunna förändras.

Självklart håller jag inte med Valerie Solanas om hennes huvudtes att män är överflödiga och borde utplånas. Däremot har jag själv tänkt många av hennes tankar om vår relation till arbete, hur isolerade vi lever från varandra, och om sex.

Försökte mörda Andy Warhol

Valerie Solanas blev genom sina tidiga upplevelser fylld av hat, så till den grad att hon försökte mörda konstnären Andy Warhol och sedan bara ångrade att hon inte träffat bättre. Skotten fick fruktansvärda konsekvenser, inte bara för Valerie Solanas själv. Andy Warhol överlevde visserligen, men skadades för livet, psykiskt och fysiskt, och dog senare i en av de många operationer han tvingades genomgå till följd av skadorna; han var då bara 58 år gammal. Valerie kom undan med tre års fängelse, vilket är ofattbart lite.

I verkligheten hade Valerie en lillasyster, men i Drömfakulteten tycks Sara Stridsberg ha valt att omvandla systern till en liten bror, kallad Silkespojken. Eller är det i själva verket Valeries son som hon fick som tonåring? För mig blir det mindre logiskt att Valerie skulle vara så hatisk mot män när hon faktiskt hade en älskad bror. Jag funderar på vad Stridsberg vill uppnå med könsbytet. Vill hon visa att det fanns personer av manligt kön som Valerie trots allt inte hatade?

Dokumentärt grepp förvirrar

Stridsberg blandar vilt fakta och fiktion. Det skapar problem. Det dokumentära greppet, med verkliga namn och långa stycken som ser ut som avskrifter av bandade intervjuer eller samtal, gör att jag, som oinsatt, kan ledas att tro att allt är faktabaserat. Vad tycker de efterlevande om romanen? Valeries son David lever fortfarande.

 

Jag skulle ha uppskattat ett förord där författaren beskrev sitt arbetssätt, och ett efterord där vi fick veta vilka uppgifter som var påhittade och inte. Eller kanske helt enkelt en kort sammanfattning av Solanas liv, så att jag själv kunde göra en bedömning.

En annan variant hade varit att byta alla namn och inte alls referera till Valerie Solanas, som i romanen Flickorna (The girls, Emma Cline, 2016) som jag just nu läser. Den är inspirerad av sekten The Manson Family och fungerar ypperligt som självständigt verk, inga referenser till verkliga händelser behövs. Det ger också en naturlig frihet åt författaren att lägga till, dra ifrån och ändra.

Skapar etiska problem

Men jag är inte helt säker på att det rent litterärt hade varit bättre. Förmodligen väcker boken nu mer uppmärksamhet och nyfikenhet inför den verkliga Valerie. Men samtidigt innebär det etiska problem. Det är en knepig fråga!

I övrigt gillar jag Stridsbergs sätt att blanda olika stilar: prosa – i det ovanliga perspektivet du-form – med dialoger som tagna ur ett teater- eller filmmanus, pseudodokumentära avsnitt och prosalyriska impressioner.

Jag känner att jag kommer Valerie extra nära särskilt genom de täta dialogerna med ”berättaren”. Genom stilvariationen får jag samtidigt en bild av USA från 1940- till tidigt 1990-tal.

Drömfakulteten är för mig en stor läsupplevelse, och en roman som jag säkert kommer att gå tillbaka till och inspireras av vidare. Jag skulle också själv kunna tänka mig att skriva romaner inspirerade av verkliga livsöden, men jag skulle då försöka hålla mig närmare verkligheten och vara noga med att inte lämna läsare i ovisshet om vad som kunnat beläggas med källor och inte.

Källor:

Drömfakulteten, Sara Stridsberg, 2006

S.C.U.M Manifesto, Valerie Solanas, 1967, http://kunsthallezurich.ch/sites/default/files/scum_manifesto.pdf

Valerie Solanas, learn about the woman who shot Andy Warhol, Tim Ott, mars 2019, https://www.biography.com/news/andy-warhol-valerie-solanas-shot

Almanac: The shooting of Andy Warhol, https://www.youtube.com/watch?v=hZZciXv6Vt4

Andy Warhol was shot by Valerie Solanas. It killed him 19 years later, Sarah Pruitt, History Stories, https://www.history.com/news/andy-warhol-shot-valerie-solanas-the-factory

Valerie Solanas, Warholstars.org, https://warholstars.org/valerie-solanas.html