Nyligen deltog jag i en så Kundalini awakening-workshop. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Mest såg jag fram mot en mysig stund, befriad från den dagliga stressen.

Vi var fyra anmälda, förutom mig en kvinna i ungefär min ålder eller lite yngre, en äldre man och en yngre man.

Ledaren, en kvinna med rött hår och en liten orm tatuerad på handen, höll först i en introduktion där hon berättade vad som skulle hända och vad vi kunde tänkas uppleva. Vilket kunde vara allt från ingenting till mer spejsade upplevelser.

Först låg vi på våra yogamattor med stängda ögon, sovmask om vi ville, jag ville. Jag bad också om en filt eftersom det var lite kyligt i salen.

Vi fick instruktioner om att andas på ett speciellt sätt, två in och ett ut. Det påminde lite om eldandningen man kan använda i yoga, men inte lika intensivt. Vi andades med öppen mun vilket var lite obehagligt, slemhinnorna torkade ut.

Medryckande musik

Hela tiden spelades en kraftfull musik, nåt slags tribalmusik i modern tappning, mycket trummor.

Efter ett tag fick vi instruktioner att andas normalt igen. Musiken höjdes.

Och nu började min tripp. Jag var överallt, i alla element och i många olika skepnader. Jag var en dansande vild drottning, en flygande albatross, en råtta, en mullvad, ett rytande lejon och en ljusgestalt. Jag var en haj som plöjde fram i havet, en vandrare mellan mjuka kullar, en dansande myra. Jag svävade omkring i en mörk rymd. Till sist var jag något som flöt ut, löstes upp och smälte samman med underlaget, jorden.

Triggerpunkter

Ledaren gick runt och la sina händer på oss på olika triggerpunkter. Fötterna, höfterna, halsen, pannan. Ibland kändes det lugnande, ibland som elektricitet och ibland bara otroligt skönt. Hon utstötte också olika ljud.

Jag fick impulser att röra kroppen på olika sätt, men mot slutet låg jag bara helt stilla.

Känslorna kom och gick

Under sessionen upplevde jag många olika känslor: glädje, sorg, kärlek, upprymdhet, stolthet. Jag är medveten om att det kan se olika ut olika gånger, ibland kan det väcka mer obehagliga känslor också, men då är det också bra, det är saker som behöver komma ut!

Efteråt kände jag mig obegränsad, som att allt är möjligt.

Känslan klingade dock av redan nästa dag. Men det känns ändå som om något har öppnats, en port. Jag känner mig friare. Och det är jag tacksam för.