Jag gav mig in i en diskussion i en Facebookgrupp. En kvinna hade ett förslag om att starta en kampanj som gick ut på att alla män skulle ta sig tid att prata med pojkar om vikten av att respektera flickor och kvinnor. Att man inte får tafsa etcetera. En man kritiserade hennes förslag. Han skrev en lång och hätsk kommentar där han menade att det är kvinnornas fel att män inte är jämställda – för vem är det som uppfostrar männen? Jo, kvinnor. Enligt honom.

Jag funderade över vad det var för ålder på en person som hade de här i mitt tycke förlegade åsikterna. Så jag klickade mig in på hans sida och såg 1. att personen hade som sysselsättning ”hemma med barn” och 2. att profilbilden föreställde något annat än han själv, varpå jag klickade mig vidare till ännu fler bilder på annat än honom och efter några klick hamnade på en bild på en liten kille på fyra, fem år som satt på en bänk mellan två dockor, en brunett och en blond. Dockorna hade linnen och korta kjolar. Pojken sträckte ut sin vänstra arm så att handen låg på ena dockans bröst. Bildtext: Min underbare son.

När jag kommenterade att en person som hade en sådan bild som profilbild kanske inte borde klaga på kvinnors uppfostringsmetoder, fick jag höra att jag var en sjuk person eftersom jag 1. trodde att en sådan bild, tagen på Leeegoland minsann!, skulle göra någon till våldtäktsman, 2. hade tittat på alla hans tusen profilbilder. Han skrev också att detta inte var en dejtingsajt (???), mm. Det blev en liten diskussion men sedan blev jag trött på hans dumma argument och försök att förolämpa mig och blockade honom.

(Vill du se vilka dockor det handlade om, kolla här.)

Hur vore det om alla tog sitt ansvar att uppfostra nästa generations män och kvinnor till bra personer? Istället för att skylla ifrån sig på det andra könet, skolan, samhället … Hur vore det om fler män kunde inse hur viktiga de är som förebilder för små pojkar, och inte skratta bort sexistiska handlingar som ett skämt?