Artikel av Elin Dunås publicerad i Personal & Ledarskap nr 7/2007
När män behöver vädra sin ångest vänder de sig ofta till en kvinnlig kollega. Kvinnorna blir relationsexperter medan männen stannar i utvecklingen, enligt ledarskapskonsulten Barbro Dahlbom-Hall. I sin senaste bok beskriver hon hur männen omedvetet präglas av stereotypa könsnormer.
Ett kapitel i boken Lära män leva – i ledarskapets dilemma – heter Den farliga morsan. Det handlar om att män, när de har personliga problem, hellre pratar med en kvinnlig kollega än en manlig vän. Men det är enligt Barbro Dahlbom-Hall farligt. Inte bara för kvinnorna, som får agera terapeuter och slasktrattar. Allra farligast är det för männen.
– Det som utvecklar manliga ledare är att våga prata med andra män om svåra saker: Är jag som man och ledare värd att följa? Vem är jag? Vad vill jag? Vad är meningen med mitt liv? När de vänder sig till kvinnorna, får kvinnorna härbärgera den ångest männen behöver för att växa, säger hon, och tillägger:
– Fotbollssnack ger ingen personlig utveckling.
När vi ber om tips på vad organisationen respektive de manliga cheferna kan göra för att bryta mönstret, svarar hon bara kort att de bör läsa boken. Och kvinnorna?
– De ska säga, vänligt men bestämt: Det här är inte mitt problem!
Barbro Dahlbom-Hall är förstås själv kvinna. Är det inte förmätet att tro att hon då ska kunna lära män leva? Jo, det håller hon med om. Boken börjar också med ett sådant resonemang. Å andra sidan har hon frotterats med manliga chefer i nära 40 år, och samlat massor med kunskap. Dessutom är det inte hon som hittat på titeln, utan en manlig kursdeltagare. En idé som fick gehör från hela gruppen.
Vad är det då för ett dilemma de manliga ledarna ställs inför?
– De säger att familjen är viktigast, men lever som om familjen inte vore så viktig. Och de lider av obalansen. Det kommer hela tiden upp i diskussioner hur tufft det är att få allting att gå ihop, säger Barbro Dahlbom-Hall.
Hon har vid det här laget skrivit åtta böcker, men den här har varit den svåraste.
– För det första är jag inte man. Och eftersom ämnet ligger mig så varmt om hjärtat, har jag förstås varit extra angelägen om att den skulle bli bra.
I boken belyser hon på ett djupare plan varför män har svårt att släppa fram kvinnor. Männen vet att de måste, för att arbetslivet ska bli bättre och företagen mer konkurrenskraftiga. Men det blir problematiskt, bland annat just för att de anförtror sig så mycket åt kvinnorna. Ingen vill ju befordra sin mamma.
Hon poängterar att det hon säger om män inte avser alla män.
– Det gäller ”bara” 75–80 procent.
Ett år har boken tagit att skriva. Hon följer alltid samma metod: samlar in material, börjar se mönster, letar stöd i forskningen och börjar slutligen skriva.
Sedan flera år lider hon av reumatism som gör det svårt att använda ett tangentbord – hon måste skriva för hand. När vi ska ses har hon någon dag innan drabbats av ett häftigt skov och därför är mötet ombokat från kontoret till det egna hemmet. Överallt i den ljusa villan i Mälarhöjden i Stockholm finns böcker, böcker, böcker. Och på övervåningen står en stor plastlåda märkt med en klisterlapp: ”Män”. Senaste boken har, precis som de tidigare, tillkommit på lösa lappar som hon skrivit vid alla möjliga tillfällen.
Barbro Dahlbom-Hall har utan tvekan betytt mycket för det moderna ledarskapets utveckling. Hon har arbetat med mängder av uppdrag för både offentlig sektor och näringslivet – där Volvo varit en viktig kund, och sedan allt mer internationellt, med Sida, Unicef och FN.
Hon är också väl medveten om sin egen storhet.
– Jag var en av de första i Sverige som började tala om vikten av att vi utvecklar chefer till ledare. I början var jag väl den enda kvinnan. På 80- och 90-talen syntes jag mycket i debatten. Pinsamt mycket, säger hon.
Hon talar gärna om sina många uppdrag och säger att det var hon som
myntade begreppet grabbighet, genom en debattartikel i DN den 8 mars
1992, med rubriken ”Det är grabbarna som är proppen”.
– Grabbighet fanns som uttryck redan innan, men i och med min artikel
visste alla vad det var: Inte visa känslor, synas och höras, klättra och kämpa. Två veckor senare kom boken Lära män leda kvinnor och sålde 30 000 exemplar på kort tid.
När jag frågar hur männen förändrats de senaste tio åren tycker hon
att en hel del har hänt. Nu vet de att de måste släppa fram kvinnorna, för att inte missa värdefull kompetens. De har tröttnat på grabbigheten och vill hitta sitt eget sätt att vara man, vilket också boken belyser.
Att det sedan inte händer så mycket på jämställdhetsfronten är en annan sak. Sverige har världens högsta sysselsättning bland kvinnor, men löjligt få kvinnliga chefer. Nyligen presenterade Folksam sitt jämställdhetsindex som visade att jämställdhetsarbetet har stannat upp på de börsnoterade svenska företagen.
– Det sägs att det är en generationsfråga, men det är det inte! När männen kommer upp i 35-40-årsåldern sugs de in i de äldre männens sätt att vara. Det finns ett enormt behov av insikt och kunskap där.
Och det är också just precis vad Barbro Dahlbom-Hall tar upp i boken.
Och som hon vill fördjupa i nästa bok, en lärobok för konsulter i hur man pedagogiskt arbetar med kön.
Man skulle kunna tro att Barbro Dahlbom-Hall gillade uppmärksamhet, men någon linslus är hon inte. När det är dags för fotografering försöker hon slippa. Till sist drar hon en elegant sidenjacka från italienska Turin ovanpå den svarta linneklänningen, provar först ett kinesiskt pärlcollier men tycks sedan bestämma sig för att less is more.
– Jag gillar att klä mig fint men det ska inte se ut som om jag är på väg till en galamiddag, säger hon.
Trots sina många år i arbetslivet har Barbro Dahlbom-Hall knappast börjat tänka på pensionen. Ständiga resor står på programmet, till Argentina, Kreta och Kenya, till exempel. Snart ska hon fara till Kreta med en grupp manliga chefer i olika åldrar och från de mest skilda branscher. Liknande resor har hon gjort i flera år nu.
– I början brukar de titta väldigt misstänksamt på varandra, men
sedan säger de att det var det bästa de varit med om, avslutar hon.
Om Barbro Dahlbom-Hall
Yrke: Ledarskapskonsult och författare
Brinner för: Ledarskap, genus och samverkan mellan kvinnor och män.
Familj: Gift med Bo G Hall, två vuxna barn och tre barnbarn.
På fritiden: Böcker, musik, bio och samtal med maken.
Bibliografi: Lära läkare leda, 1989, Lära män leda kvinnor, 1992, Åtta kvinnors ledarskap, 1995, Lära kvinnor chefa män, 1996, Lära läkare förändra, 1997, Lära kvinnor leda kvinnor, 2000, Lära män leda kvinnor till framgång, 2002, (Omarbetad utgåva av Lära män leda kvinnor), Lära män leva – i ledarskapets dilemma, 2007