Ända sedan jag såg sista delen av SVT-dokumentären om TNT (The New Tantra) har jag velat skriva något.

Men inte vetat vad.

För mig blir det så mycket ”å ena sidan”, ”å andra sidan”. Jag har svårt att greppa vad jag tycker.

Istället ska jag berätta om min enda erfarenhet av Lin Holmquist, en av de avhoppare som uttalar sig i Holy Fuck. Eller rättare sagt av att vara på hennes workshop.

Workshop med Lin

Vid två tillfällen har jag varit på tantraworkshop med henne, båda på Ängsbacka under en festival. Om den första finns inte så mycket att orda mer än att jag reagerade på att hon hade så hårda händer när hon plötsligt under en beröringsövning i smågrupper bröt in och började trycka på min ryggrad – jag antar att hon försökte aktivera min kundalini. Händelsen var obehaglig men egentligen inte särskilt minnesvärd.

Om den andra kan jag säga desto mer. Och i den känner jag igen en känsla som förmedlades i Holy Fuck, att saker som hände var på gränsen till övergrepp, ibland över gränsen, men att allla gett sitt samtycke och att det var deras eget ansvar. Jag hade gett mitt samtycke, jag lät det hända, jag deltog till och med aktivt och energiskt.

Det här var på en tantrafestival på Ängsbacka i Värmland för tio år sedan. Jag hade länge tyckt att tantrafestivalen verkade läskig, den skulle jag aldrig våga åka på. Men nu ville jag utmana mig själv och göra något jag var rädd för.

Jag åkte dit ensam men hade några vänner och bekanta som också skulle dit, det kändes tryggt. Dessutom hade jag varit på många festivaler och retreater där tidigare, som yogafestivaler, no mind, midsommar- och påskfestival. Och satsangretreat. Ängsbacka var en välbekant miljö.

”Inget sexuellt”

En av deltagarna som jag träffat tidigare var en kille som höll på med ståupp. Han var stor och tjock – och rolig. Vi brukade småprata ibland, men jag kände honom inte på ett djupare plan. Den här killen, vi kan kalla honom Kalle, frågade mig en av dagarna om jag kunde tänka mig delta på en workshop i ”soft tantric techniques” tillsammans med honom nästa dag, man behövde anmäla sig i god tid för att få plats. Lin och hennes partner skulle hålla i den. Jag hade från början bestämt mig för att inte göra något sexuellt på festivalen; att befinna mig där var tillräckligt utmanande för mig. Därför hade jag bara anmält mig till meditationer, föreläsningar och workshoppar i beröring/massage där man fick sätta sina egna gränser. Allt som handlade om sex hade jag skippat. Soft tantric techniques föll inom de gränser jag satt upp, och Kalle kändes trygg, så jag tackade ja. Kalle log lyckligt.

Varje morgon på tantrafestivalen hade vi samling och gick igenom dagens schema. Morgonen då workshoppen skulle äga rum berättade Lin, som var festivalgeneral, att hon och hennes partner hade bestämt sig för att ändra på den. ”Vi tycker att ni alla är så avancerade så vi vill istället att workshoppen ska handla om chakrasex. ’To make love with your chakras’.” Hon beskrev kort att det handlade om att – utan kroppskontakt – låta energifälten mötas kring de olika chakrana och på så sätt ”make love”.

Jag blev alldeles stel. Det här var definitivt ingenting jag var sugen på. Det var inte det här jag signat upp för! Men Kalle hade verkat så glad över att vi skulle göra en workshop ihop … Jag kände mig kluven, minst sagt. Inom mig började en brottningsmatch mellan viljan att stå upp för mig själv (TNT-ledaren Alex Vartman skulle ha kallat det egot) och mitt behov av att vara till lags.

Jag visste fortfarande inte hur jag skulle göra när jag stötte ihop med Kalle en stund senare. Han såg vädjande på mig och frågade om jag fortfarande ville vara med. Jag tvekade. Sen bestämde jag mig för att inte backa, både för att inte göra Kalle besviken och för att ”utmana mig själv”. Såhär i efterhand skulle jag snarare kalla det ”köra över mig själv”.

Dags för workshop i chakrasex

Så var det dags. Vi gick upp för en smal trätrappa och befann oss i ett vindsrum på kanske 30 kvadratmeter. På trägolvet låg mjuka madrasser och vi placerade oss i par vid varje madrass. Ganska snart stod det klart att det fattades kvinnor. Antingen skulle några av männen få ha chakrasex med varandra eller också behövde fler kvinnor ansluta. Lin vände sig till de kvinnolösa männen och sa med stor entusiasm: ”Go out and grab a woman!” Två av dem valde att stanna kvar och göra övningen med varandra, medan två gick ut på jakt. En stund senare kom de tillbaka med varsin förvirrad tjej.

Nu behöver jag ta en paus, jag fortsätter senare!

Sådär, tillbaka!

Jag kommer inte gå in i detalj på workshoppen, det viktiga är inte vad som hände. Jag minns inte heller allt. Vad jag minns: Lin och hennes partner som demonstrerar chakrasex. Lin som uppmanar oss kvinnor att sätta oss ovanpå, gränsle, våra partners och dansa lite för dem. Jag minns värmen som gör att jag till slut tar av mig min topp och bara har shorts och bh på mig. Hur Kalle frågar om det är okej att han tar av sig i bara kalsongerna, eftersom det är så varmt. Jag minns alla stönanden runtom mig. Svetten som droppar på mitt ansikte och kropp när vi byter plats. Och känslan, hela tiden känslan av att spela teater. Efteråt: hans tacksamhet. Och min känsla av att ha gjort något jag borde ha tagit betalt för.

Ett möte

Dagen efter stöter jag ihop med en av tjejerna som blev inplockad på workshoppen för att det fattades kvinnor. Hon ser kinesisk ut och hennes ögon är alldeles svullna, som om hon gråtit. Jag närmar mig henne och frågar: Hur är det? Först svarar hon bara: Bra, lite defensivt. Då säger jag: Är du säker, det ser ut som att du gråtit? Visst var du på workshoppen igår? Då bryter hon ihop. Hon börjar gråta igen och berättar: Jag hade ingen aning om vad det var för workshop, jag blev bara indragen, det kändes inte bra men jag var i chock och kunde inte avbryta, efteråt mådde jag dåligt och sa till Lin att jag behövde uppsöka ”Emotional team” och prata, men hon sa nej, du kan prata med mig. Men hon har inte haft tid, hon försvann.

Jag berättar att jag inte heller mått bra, att jag legat i mitt rum i ett dygn och gråtit. Vi kramas och det känns lite bättre.

Varför berättar jag det här?

För att jag förstår hur grupptryck och andras förväntningar kan få en att göra saker man inte hade tänkt sig. Men att en sån här händelse, om man tar den på allvar, också kan bli en väckarklocka. I mitt fall har den gjort mig vaksam på mina gränser och att alltid vara dem trogen. Att respektera och hedra dem.

Efter det här blev jag bättre på att lyssna inåt och ta mig själv på allvar. Kanske lyssnar jag lite väl mycket inåt ibland och blir för försiktig. Kanske utmanar jag inte mig själv tillräckligt. Det är tråkigt i så fall, men hellre det än att jag kör över mig själv. Igen.