Kategoriarkiv: Uncategorized

I Bagis odlar vi tillsammans

Bagisodlarna heter en grupp som odlar tillsammans här i Bagarmossen (förort till Stockholm).

Vi har fått resurser till det av stadsdelen Skarpnäck och av hyresvärden Stockholmshem som har många lägenheter här.

0602_4 0602_7 0602_8

I förra veckan skrev gratistidningen Mitt i Söderort ett reportage om odlingen och gruppen – kul! Därefter hörde lokal-tv av sig och ville komma och göra reportage, vi har dock inte hittat en tid ännu. Och igår fick vi besök av Emma och Åsa från Hållbara Hökarängen, som ska starta ett liknande odlingsprojekt i Hökarängen.

De skrev om besöket på sin hemsida, www.hallbarahokarangen.com – här – och jag skrev också några rader på www.bagisodlarna.se, här är inlägget.

Och här är Emma och Åsa!

2013-08-19 11.04.42

 

Hör av dig om du också vill starta en gemensam odling där du bor, så kan jag komma med tips!

Näringskursen chockade hela mitt system

Igår var jag på en kurs om Mat och hälsa med Steven Acuff. Jag hade ingen aning om vem han var före kursen men förstod efter hand att han är en auktoritet i hälsobranschen, dock just nu kanske inte så mycket i ropet.

Han berättade att det en gång då det begav sig bara hade kommit 22 personer till ett föredrag och att han tyckte det var så dåligt, men att ”i dag får man vara glad om det kommer 22!”.

Vi var fem på kursen. En lite äldre kvinna, ytterligare en äldre, njursjuk kvinna som hoppades kunna slippa dialys genom att lägga om kosten – redan hade hon blivit enormt mycket piggare bara genom att börja äta vegetariskt sedan drygt en månad, en kille i 25-årsåldern, en man i 50-årsåldern som också var i hälsokostbranschen och så jag.

Jag ska inte orda så mycket om kursen just nu, mer än att jag blev medveten om att jag äter kanske 80 % fel – inte ens min linsgryta som jag trodde var så nyttig är okej – linser ska blötläggas ett dygn innan man äter dem om man har blodgrupp = som jag, potatis innehåller gifter och ska jag nödvändigtvis ha den i soppan bör jag skala den tjockt och koka den i separat vatten, inte koka direkt i soppan som jag brukar, och tomater är inte heller nyttigt.

Utöver det ska man inte äta: soja, griskött (gör jag inte), mejeriprodukter (snyft!), aubergine, paprika (gillar ej paprika), och man ska inte dricka kaffe.

Nu berättar jag bara helt okritiskt vad vi fick lära oss i väldigt koncentrerad form, jag ska såklart läsa vidare och anta ett kritiskt förhållningssätt.

Just nu känns det som lite mycket att ta in, men jag ska försöka ta fasta på den mat som är bra (lista på Steven Acuffs hemsida), och plocka in mer av den i alla fall. Och dra ned på kaffet till en kopp på morgonen till att börja med, sen trappa ned.

I alla fall undrar jag om det inte var vetskapen om hur fel jag äter som chockade mig så svårt att jag blev mottaglig för förkylningsvirus, i morse vaknade jag täppt och med halsont.

Jaja, jag sköljde näsan med saltvatten och kände mig lite bättre efter det. Så det verkar vara en snäll förkylning.

ATT VARA SÖT KVINNLIG TALARE MED EN MANLIG PUBLIK

Just hemkommen från en smått hysterisk Almedalsvecka tänker jag på en händelse som … ja, smått chockerade mig. Det handlar om den manliga blicken. Som plötsligt blev min, vilket gjorde mig döv och dum. Nåja.

Det sista seminariet jag gick på hade temat omställning till en mer hållbar bilism. Jag lyssnade på panelen där framme, antecknade i mitt block och spetsade öronen lite extra när min manlige bekant till vänster lutade sig åt mitt håll. Han är mycket mer insatt i ämnet än jag och jag väntade på en skarpsynt kommentar.

Han: ”Hon är … mummel mummel…”

Jag: ”Vad sa du?”

Han: ”Hon är VÄLDIGT SÖT”.

Jag: ”Eh… okej.”

Nu kunde jag inte längre höra vad panelens enda kvinna, eller för den delen någon av de fyra männen, sa. Jag fick en manlig blick, min bekants blick, jag tittade på hennes mörka ögon, fint formade lilla ansikte, det långa mörka håret.

Samtidigt hörde jag inte heller vad männen sa, jag satt som förhäxad och stirrade på kvinnan.

Då kommer nästa kommentar:

”Men det är synd att man ser tvättlappen genom tröjan, det är inte bra alls. Kan inte du säga till henne, kvinna till kvinna?”

Nu började min blick som så bekvämt vilat på ansiktet vandra ned längs kroppen, men hur jag än tittade kunde jag inte skönja någon tvättlapp.

Däremot började jag fundera över hur det skulle vara att vara man och titta på henne, skulle jag få fantasier om att slita av henne kläderna, trycka mig mot henne, etc…

Det satt nästan bara män i publiken, lyssnade de på vad hon sa, eller hade de också förlorat sig i hennes ansikte och kropp?

Efter seminariet berättade jag vad min bekant sagt för en annan bekant som också varit med. En man. Jag sa att jag tyckte det var en konstig kommentar, men han höll inte med.

”Jag satt och funderade på om hon var gravid”, sa han bara.

Om jag nån gång håller föredrag ska jag ha den här händelsen i åtanke. Sätta upp håret, ha strikta kläder.

Foto: Newhouse

Lite som rekryteraren och ”sexisten” Lars Einar Engström tipsar om i sin bok Sexistens karriärhandbok för unga kvinnor.

Råd som tydligen behövs även för de ej purunga.

Fast å andra sidan hade inte föredragshållaren sexiga kläder alls. Tröja och byxor.

Burka kanske vore nåt?

Du kan bli förvånad över vilken lätthet och lättnad man känner när man öppnar sitt sinne för möjligheten att det man är övertygad om skulle vara fruktansvärt kanske trots allt inte är så hemskt. Byron Katie

Hej, här är jag!

Välkommen till min nystartade blogg!

Som kommer att handla om omställning inifrån och ut – men också innehålla andra iakttagelser. Om manligt, kvinnligt och mänskligt. Om vad som gör allt mödan värt.

Och lite om mina pågående projekt såklart.

Vi ses!

elinblogg1

Kram! Elin