Igår höll Vegoforum ett event där författaren och djurrättaren Pelle Strindlund berättade om sin bok Alla mot djuren.
Boken går igenom de olika politiska ideologierna och deras argument för status quo när det gäller att fortsätta konsumera kött och andra djurprodukter.
Jag hade verkligen sett fram mot att gå på föredraget men blev dessvärre förkyld. Därför blev jag glad över att hitta det på Youtube idag. Här har jag sammanfattat argumenten som Pelle Strindlund tog upp i sitt föredrag.
1. Liberalism
Liberalismen menar att det är fel av veganer att kritisera allätare eftersom alla ska ha friheten att leva som de vill. Men då glömmer de att det inte är en konflikt mellan två grupper utan att det finns en tredje grupp, djuren, som far illa av allätarnas fria val. Man kan jämföra med synen på barnaga, som förbjöds 1979. Här fanns det också en tredje grupp som for illa av det fria valet.
På 1950-talet hade 95 procent av mammorna i Sverige slagit sina barn någon gång. Även på 1960-talet var en majoritet för barnaga. Argumenten från dem som ville fortsätta tillåta barnaga var också att föräldrar själva måste få bestämma hur de vill uppfostra sina barn. Idag håller alla med om att man inte ska ha friheten att skada sina barn. Pelle Strindlund och andra veganer anser på samma sätt att ingen ska ha frihet att skada djur.
2. Socialism
Enligt socialismen ska de förtryckta befria sig själva. Det anses suspekt när privilegierade tar sig an de förtryckta. Men det är ju just för att djuren inte har någon egen röst som andra behöver kämpa för dem!
3. Konservatism
De konservativa menar att eftersom vi har utnyttjat djur i alla tider ska vi fortsätta med det. Gamla traditioner och sedvänjor ses som något bra. Men argumentet faller platt. ”Det är väldigt mycket som vi har gjort i alla generationer utan att vi borde fortsätta med det. Människor har använt våld mot varandra i alla generationer, det är inget försvar för att slå någon på käften i en krogkö,” som Pelle Strindlund sa.
4. Ekologism
Ekologismen vänder sig till naturen för vägledning. Författaren och tänkaren David Jonstad argumenterar såhär för köttätande: ”Vi ingår alla i näringskedjan och kommer förr eller senare att i levande eller dött tillstånd bli uppätna om inte elden slukar oss. Naturen är grym och pragmatisk. Liv och död tumlar ständigt om varandra på ett både vackert och plågsamt sätt.”
Värt att påpeka är att de flesta däggdjursarter är växtätare (90 procent). Men det finns som bekant rovdjur som äter andra djur.
Problemet med det här resonemanget är att vi inte bör gå till naturen för vägledning i våra moraliska beslut eller hur vi organiserar vårt samhälle, t ex hur vi väljer att organisera vår livsmedelsproduktion.
Det är lätt att se varför:
Till exempel så ger sig schimpanser ibland in på andra schimpansers territorier och dödar. Det är inget argument för att vi människor ska invadera grannländer och döda invånarna där.
Visst är människan på sätt och vis en del av naturen, men vi har en unik valfrihet att reflektera över moral, fatta etiska beslut och organisera vårt samhälle. Den valfriheten ska vi använda för att organisera vår livsmedelsproduktion på ett sätt som inte skadar djur. Eftersom de lider.
5. Feminism
Nina Björk är en av Sveriges mest kända feminister. Enligt henne är en vanlig uppfattning bland svenska feminister att kvinnor som bryter mot kvinnlighetens normer gör något lovvärt. Det innebär att när kvinnor blir jägare anses de göra något bra. Och allt fler kvinnor blir också jägare.
Idag är cirka 10 procent av de svenska jägarna kvinnor.
Men för djuren spelar det ingen roll vem som skadar och dödar dem, om det är kvinnor eller män. Djuren gynnas inte av feminismen i detta fall.
En gemensam nämnare för alla ideologier är att makt korrumperar och att fullständig makt korrumperar fullständigt. Vi har fullständig makt över djuren. Av detta har vi korrumperats. Fullständigt.
Vi hittar på skäl för att exploatera djur och argument för att berättiga exploateringen. Man kan se djurrättsengagerade som ett slags pedagoger som försöker lära samhället ett nytt sätt att umgås med människans makt över djuren.
Pelle Strindlunds slutsats: Vi ska använda denna vår makt för att hjälpa djuren, inte för att skada dem.
