Författararkiv: Elin

Om Elin

Hej, det är jag som är New Earth Media!

En hyllning till den gröna förorten

Här i Bagarmossen där jag bor finns det massor med kreativa personer. Till exempel Sanna Elfors, skribent, miljökonsult och allmänt inspirerande människa som skriver om den gröna förorten i nyutkomna antologin Att svära i kyrkan – 24 röster om evig tillväxt på en ändlig planet.

Ja, kapitlet heter rentav En hyllning till den gröna förorten.

Vi träffades i dag på eko-fiket Lilla Bagis och pratade om ett event vi vill ordna kring boken, på Sannas konstnärskontor FlyMama.

Medan vi satt där kom Katja Jassey förbi – Katja som är den drivande kraften bakom Bagisodlarna. Hon skulle lämna in ett blått tyg i kaféet till konstprojektet Vi väver samman Bagarmossen.

Som min fd kollega Anders Engström skrivit om i Bagisbloggen.

Katja berättade att imorgon under Afrikadagen här i Bagis kan jag få en egen bokashikompost om jag kommer förbi hennes infostånd.

Dagen avslutades med en fin kvällspromenad i Nackareservatet tillsammans med kompisen NIna som är aktiv i kampen mot att de gröna ytorna här i området ska byggas bort.

Jag har så fina, duktiga vänner och bekanta!

Vykort från Santiago de Compostela

Blev så glad i dag när det här damp ned i min brevlåda. Vykort från en av mina medvandrare på el Camino de Santiago i slutet av juli. Som nu hade kommit fram efter 80 mils och 40 dagars vandring!

Claudia skrev bl a ”I met a lot of nice people ( a very nice person from Sweden!) and I think I met myself.”

Här är Claudia längst till vänster, en glad kväll i slutet av juli i den gulliga byn Altapuerca.

El Camino

Fick lite sommarvibbar denna tidiga höstdag. 20 grader varmt och strålande sol. Påmindes om semestern och pilgrimsvandringen längs El camino de Santiago de Compostela, som jag håller på att fixa med här på bloggen, kommer upp så småningom. 🙂

Här några bilder så länge….

Nä, vin är INTE bra för hjärtat!

Tidningen Accent kom just (IOGT-NTOs tidning), och jag fastnade för den här artikeln med rubriken Det stora hjärtfelet.

Precis som jag alltid har misstänkt: tesen att ”ett glas vin är bra för hjärtat” bygger på ett systemfel.

De som dricker ett glas vin om dagen är de välbeställda, som redan har en hälsosam livsstil (med bra mat, träning, mindre stress etcetera), som har mindre risk för hjärt- kärlsjukdomar. Så själva vinkonsumtionen är inte orsaken till deras hälsa.

Den numera pensionerade överläkaren Hans Olva Fekjaer har skrivit en artikel om detta i ansedda tidskriften Addiction, och intervjuas i Accent.

Han påpekar att alla studier visar att sjukdomarna förebyggs av samma dos alkohol – effekten blir inte bättre om man dricker mer.

”Sådana resultat borde få alla varningsklockor att ringa”, säger han.

Jag håller med!

Dessutom har det faktiskt gjorts en norsk studie som visar att organiserade nyktra har lägre dödlighet (19 %) än genomsnittet och lägre dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar (15 %) än snittet, läser jag i Accent.

Intervjuas gör också överläkare och professor Sven Andréasson. Han hänvisar till en indisk studie – i Indien är nykterheten norm – där man inte hittat några som helst skyddseffekter av alkohol.

Och påpekar att redan för tio år sedan fanns det forskare som ifrågasatte sambandet. Men att de inte fått något genomslag.

Andréasson avslutar med att säga att man inte kan utesluta att alkohol skulle kunna skydda mot vissa sjukdomar – det finns en studie på apor som visar att de som konsumerade alkohol i måttliga mängder löpte mindre risk att drabbas av reumatism.

Men oavsett eventuella skyddseffekter ska man inte använda alkohol som medicin – riskerna och skadoeffekterna är alltför höga, påpekar han.

Jag kommer att tänka på en kurs i hälsokost som jag var på nyligen. Mot slutet frågade en kvinna: Hur är det egentligen med vin, är det bra för hälsan eller inte?

Föreläsaren var tyst en stund, sen sa han: ”Visst kan man dricka lite vin om man vill ha kul nån gång. Men man ska inte inbilla sig att man gör det av hälsoskäl.”

En innehållsrik vecka

Som rubriken berättar har den här veckan varit händelserik. Skolstart för sonen (femman) i tisdags, arbetsmöte med Sara i går och med Cathrine i dag. Titt på en kontorsplats som jag ska överväga, i går. Besök hos mamma i tisdags. Sålt en artikel till Året Runt och nästan sålt en bild till Allt om mat, men det bidde inget då jag inte hade tid att sätta mig och leta upp den på studs.

I dag hämtade jag också äntligen dokument från en kraschad hårddisk som jag lämnade in i maj. Känns skönt att ha det avklarat.En av de räddade bilderna, från 2007.

Ha en trevlig helg!

I Bagis odlar vi tillsammans

Bagisodlarna heter en grupp som odlar tillsammans här i Bagarmossen (förort till Stockholm).

Vi har fått resurser till det av stadsdelen Skarpnäck och av hyresvärden Stockholmshem som har många lägenheter här.

I förra veckan skrev gratistidningen Mitt i Söderort ett reportage om odlingen och gruppen – kul! Därefter hörde lokal-tv av sig och ville komma och göra reportage, vi har dock inte hittat en tid ännu. Och igår fick vi besök av Emma och Åsa från Hållbara Hökarängen, som ska starta ett liknande odlingsprojekt i Hökarängen.

De skrev om besöket på sin hemsida, www.hallbarahokarangen.com – här – och jag skrev också några rader på www.bagisodlarna.se, här är inlägget.

Och här är Emma och Åsa!

Hör av dig om du också vill starta en gemensam odling där du bor, så kan jag komma med tips!

Back on track

Tjoho, nu är jag tillbaka efter en lång ledighet. Sex veckor totalt. Jag tillhör dem som gillar att komma igång igen efter sommaren, som för mig kan kännas ganska ensam utan mina vänner – de försvinner ju iväg på olika håll och även jag.

Den här veckan har jag jobbat med mina gamla uppdrag för WWF, bland annat Min Vardag och Pandaplanet.

På Min Vardag handlar det just nu om eldsjälen Eva Pettersson som startat den tidning hon själv skulle vilja läsa – OM omställning. Är du nyfiken på magasinet kan du läsa det här.

Jag jobbar också med ett helt annat uppdrag, ett skrivjobb, och i nästa vecka ska jag nätverka lite och se om jag kan göra något ihop med en annan frilans (hon är fortfarande på semester).

Vi hörs!

Näringskursen chockade hela mitt system

Igår var jag på en kurs om Mat och hälsa med Steven Acuff. Jag hade ingen aning om vem han var före kursen men förstod efter hand att han är en auktoritet i hälsobranschen, dock just nu kanske inte så mycket i ropet.

Han berättade att det en gång då det begav sig bara hade kommit 22 personer till ett föredrag och att han tyckte det var så dåligt, men att ”i dag får man vara glad om det kommer 22!”.

Vi var fem på kursen. En lite äldre kvinna, ytterligare en äldre, njursjuk kvinna som hoppades kunna slippa dialys genom att lägga om kosten – redan hade hon blivit enormt mycket piggare bara genom att börja äta vegetariskt sedan drygt en månad, en kille i 25-årsåldern, en man i 50-årsåldern som också var i hälsokostbranschen och så jag.

Jag ska inte orda så mycket om kursen just nu, mer än att jag blev medveten om att jag äter kanske 80 % fel – inte ens min linsgryta som jag trodde var så nyttig är okej – linser ska blötläggas ett dygn innan man äter dem om man har blodgrupp = som jag, potatis innehåller gifter och ska jag nödvändigtvis ha den i soppan bör jag skala den tjockt och koka den i separat vatten, inte koka direkt i soppan som jag brukar, och tomater är inte heller nyttigt.

Utöver det ska man inte äta: soja, griskött (gör jag inte), mejeriprodukter (snyft!), aubergine, paprika (gillar ej paprika), och man ska inte dricka kaffe.

Nu berättar jag bara helt okritiskt vad vi fick lära oss i väldigt koncentrerad form, jag ska såklart läsa vidare och anta ett kritiskt förhållningssätt.

Just nu känns det som lite mycket att ta in, men jag ska försöka ta fasta på den mat som är bra (lista på Steven Acuffs hemsida), och plocka in mer av den i alla fall. Och dra ned på kaffet till en kopp på morgonen till att börja med, sen trappa ned.

I alla fall undrar jag om det inte var vetskapen om hur fel jag äter som chockade mig så svårt att jag blev mottaglig för förkylningsvirus, i morse vaknade jag täppt och med halsont.

Jaja, jag sköljde näsan med saltvatten och kände mig lite bättre efter det. Så det verkar vara en snäll förkylning.

ATT VARA SÖT KVINNLIG TALARE MED EN MANLIG PUBLIK

Just hemkommen från en smått hysterisk Almedalsvecka tänker jag på en händelse som … ja, smått chockerade mig. Det handlar om den manliga blicken. Som plötsligt blev min, vilket gjorde mig döv och dum. Nåja.

Det sista seminariet jag gick på hade temat omställning till en mer hållbar bilism. Jag lyssnade på panelen där framme, antecknade i mitt block och spetsade öronen lite extra när min manlige bekant till vänster lutade sig åt mitt håll. Han är mycket mer insatt i ämnet än jag och jag väntade på en skarpsynt kommentar.

Han: ”Hon är … mummel mummel…”

Jag: ”Vad sa du?”

Han: ”Hon är VÄLDIGT SÖT”.

Jag: ”Eh… okej.”

Nu kunde jag inte längre höra vad panelens enda kvinna, eller för den delen någon av de fyra männen, sa. Jag fick en manlig blick, min bekants blick, jag tittade på hennes mörka ögon, fint formade lilla ansikte, det långa mörka håret.

Samtidigt hörde jag inte heller vad männen sa, jag satt som förhäxad och stirrade på kvinnan.

Då kommer nästa kommentar:

”Men det är synd att man ser tvättlappen genom tröjan, det är inte bra alls. Kan inte du säga till henne, kvinna till kvinna?”

Nu började min blick som så bekvämt vilat på ansiktet vandra ned längs kroppen, men hur jag än tittade kunde jag inte skönja någon tvättlapp.

Däremot började jag fundera över hur det skulle vara att vara man och titta på henne, skulle jag få fantasier om att slita av henne kläderna, trycka mig mot henne, etc…

Det satt nästan bara män i publiken, lyssnade de på vad hon sa, eller hade de också förlorat sig i hennes ansikte och kropp?

Efter seminariet berättade jag vad min bekant sagt för en annan bekant som också varit med. En man. Jag sa att jag tyckte det var en konstig kommentar, men han höll inte med.

”Jag satt och funderade på om hon var gravid”, sa han bara.

Om jag nån gång håller föredrag ska jag ha den här händelsen i åtanke. Sätta upp håret, ha strikta kläder.

Lite som rekryteraren och ”sexisten” Lars Einar Engström tipsar om i sin bok Sexistens karriärhandbok för unga kvinnor.

Råd som tydligen behövs även för de ej purunga.

Fast å andra sidan hade inte föredragshållaren sexiga kläder alls. Tröja och byxor.

Burka kanske vore nåt?

Du kan bli förvånad över vilken lätthet och lättnad man känner när man öppnar sitt sinne för möjligheten att det man är övertygad om skulle vara fruktansvärt kanske trots allt inte är så hemskt. Byron Katie

New Earth Media – Elin Dunås

Journalistik och kommunikation