Eva Hamilton: ”Det är ett måste att vara snabbrörlig i IT-branschen”, artikel av Elin Dunås i CIO Sweden nr 3/2010

Hon är ingen expert på teknik, men har lyckats göra Sveriges Television till ett av Sveriges modernaste medieföretag. Vi möter SVT:s vd Eva Hamilton för ett samtal om ledarskap, IT och televisionens framtid.

Närvaro och intensiv koncentration. Det är första intrycket av Eva Hamilton. Hon är som absorberad av sin dator och det tar flera minuter innan hon vänder sig om och ber mig stiga på.

Nästa ögonblick är den intensiva uppmärksamheten, som känns varm och uppriktigt intresserad, riktad mot mig, intervjuaren.
Ryktet om SVT:s vd (tillika Årets Ledare 2009 enligt tidningen Affärsvärlden) som en omtyckt och tillgänglig ledare tycks stämma.

– Jag är en engagerad och glad chef som är bra på att kommunicera, är hennes eget enkla omdöme.

Men hon är ingen mjukischef, som stryker alla medhårs. SVT är ett bolag i stark förändring – och har så varit sedan tv-monopolet bröts i slutet på 1980-talet. De senaste åren har nya konkurrenter, ny teknik, nya distributionskanaler, politiska direktiv och förändrade mediavanor ritat om mediekartan rejält. Den nya verkligheten ställer höga krav på ledarskapet. Och Eva Hamilton tycks ha en god portion av det som krävs.

”Genom ett personligt, engagerat och tydligt ledarskap har pristagaren enat, förnyat och effektiviserat en organisation som har en komplex målbild och som är utsatt för ett hårt omvandlingstryck.” Så löd Affärsvärldens motivering till utmärkelsen.
– Jag kan det här företaget. Jag är bra på att att hålla stora sammanhang i huvudet – och på att minnas detaljer. Men jag är inte särskilt strategisk. Jag är ofta för snabb och har lite för lätt att hoppa på enkla lösningar. Jag behöver folk som stoppar mig, är hennes egen ödmjukare version.

Bygger snabb organisation 

Enkla lösningar eller inte. Helt klart är att Eva Hamilton sedan hon tillträdde som vd 2006 har fått fatta och driva igenom en rad svåra beslut. Under 2008 genomförde hon en omfattande men snabb omorganisation.
– Vi behövde dra ned på kostnaderna och gjorde om hela organisationen på två månader.

I praktiken innebär det mindre personal och att allt fler tv-program köps in av produktionsbolag. Tuffa åtgärder som i grunden handlar om att säkra överlevnaden.
– Det är ett måste att vara snabbrörlig när man är en del av mediebranschen, säger Eva Hamilton och lägger till att pengarna som sparas ska läggas på att göra bättre tv.

Även 2009 har handlat om att minska kostymen. Men också om kanalstruktur: vad ska kanalerna ha för profil? Hur gör man skillnaden tydligare och hur bygger man broar?
– Vi siktar på färre, större och bättre. I stället för att göra en dyr dramaserie i tre avsnitt gör vi kanske åtta avsnitt när vi väl satsar.

Möter medarbetarna 

Så hur lyckas hon med konststycket att genomföra stora, snabba förändringar, och vara fortsatt omtyckt?
Medarbetare vi har talat med vittnar om att tillgänglighet gör henne respekterad och omtyckt. Själv säger sig Eva Hamilton ha fått sin ledarskolning den hårda vägen: genom att vara chef och göra misstag.
– Man gör så mycket dumheter och det gör jag fortfarande – det här är rena psykoterapijobbet! Jag ogillar att älta, men jag lär mig varje dag det självklara: Försök inte portionera ut dåliga besked – säg som det är direkt istället! Underskatta aldrig människans önskan och förmåga att ta emot komplicerad information – och se helheten, är hennes tips.

Hon tror att hennes långa bakgrund som journalist och chef på olika positioner inom SVT är en stor fördel. Hon förstår både verksamhetens och fotfolkets situation. Att hon ägnar mycket tid åt att åka ut i organisationen och träffa representanter från alla yrkesgrupper och avdelningar hjälper säkert också till.

Två gån­ger per år besöker hon var och en av de åtta större orter där SVT finns. Och minst åtta gånger per år äter hon frukost med tio medarbetare från helt olika avdelningar, som på så vis får träffa både henne och varandra.

– Den som jobbar med ­dramadekor delar inte verklighet med den som utvecklar nya SVT Play-applikationen, eller som gör körschemat för nattarbetarna. Så när de hör varandra berätta om sina respektive jobb öppnas helt nya världar!

Mycket sker också i form av spontana möten.

– Jag vet att ­popularitet är flyktigt. Men jag blir så berikad av att vara ute, alltså långt ute – och titta in hos han som lagar kamerorna, eller hos han som tar hand om tisdagens fotografbemanning. Det är viktigt att jag kan göra det, skulle jag känna mig ovälkommen och sedd som en vidrig typ skulle glädjen i jobbet försvinna.

För de anställda är hennes popularitet inte bara en välsignelse. Den har också gjort att hon haft lättare än sina företrädare att driva obekväma förändringar, som att säga upp vikarier och anlita bemanningsföretag.

Eva Hamilton nickar.
– Vi ser inget alternativ. Vi kanske bara har behov av vikarierna sex månader om året, då kan vi inte riskera att betala för tolv månader.

Måste förstå tekniken

Som mediebolag ligger SVT i teknikens framkant. It är en av de mest påtagliga förändringskrafterna. Allt från produktion och distribution till konsumtionsmönster och affärsmodell berörs i grunden av tekniken.

Så på jobbet måste Eva Hamilton hänga med, även om hon inte är särskilt teknikdriven privat.
– Jag måste ha Facebook för att ­fatta vad det är och en HD-kanal för att fatta vad det är. Men jag är rätt dålig på teknik och behöver ofta be om hjälp när jag fastnar med nedladdningar. Det är nog en generationsklyfta, mellan dem som har vuxit upp med internet och före internet.

Utvecklingen av webben, svt.se med allt vad det innebär av tillgänglighet, driftssäkerhet och publicistiska innovationer är ändå ett jätteprojekt. Den senaste landvinningen gäller SVT Play, som började byggas upp 2005 och lanserades i december 2006. Våren 2009 tillkom nya filformat och större visningsbild. Och nu har den släppts för mobiltelefoner.

– Det är svårare än många tror när nio olika sorters mobiler ska begripa hur signalen kommer in och kunna anpassa grafiken till sin lilla display. Det måste vara byggt så att mobilen känner av och automatiskt anpassar innehållet, förklarar Eva Hamilton.

Den nya tekniken erbjuder nya möjligheter – men den skapar också nya problem, inte bara tekniska. När tv erbjuds på webben och via mobila enheter, uppstår exempelvis frågan om hur man ska betala för rättigheterna till programmen. Knepigt, tycker Eva Hamilton, som sitter i konstanta förhandlingar med olika upphovsrättsorganisationer.

– Ju fler plattformar vi lägger upp, desto högre anspråk får rättighetsorganisationerna. Men det är egentligen inte en större publik, utan samma som tittar i olika kanaler.
Arbetet med upphovsrättsfrågorna är något många glada tekniker underskattar, har hon märkt.

– De undrar varför vi inte lägger ut hela arkivet på nätet direkt, men även mycket gamla verk har en upphovsman som har rätt till en liten peng och som vi måste hitta.

Hur tittar hon själv då? Svaret är SVT Play, mycket för jobbets del och för att själv välja tidpunkt.

– Jag tittar sällan på tv i tv:n. Och när jag kommer hem vill jag ägna mig åt familjen, och äta middag.

Två it-avdelningar 

Om it är så viktigt för SVT. Hur är it-sidan organiserad? Det är en intressant fråga tycker Eva Hamilton, men det korta svaret är att man skiljer på drift-it och tv-produktions-it och att ingen från it sitter i ledningen.
– Vi har dels den gamla tekniska organisationen där driften av alla system ligger, dels SVTi som står för den publicistiska delen. Men de glider självklart ihop, förklarar hon.

Den tidigare SVT-vd:n Christina Jutterström etablerade SVTi som en avdelning, och Eva Hamilton gick vidare och gjorde en division av den. Teknikenheten som arbetar för att allt det tekniska ska fungera – både tv-utsändningar och traditionell it på företaget – är däremot ingen egen division utan ligger organisatoriskt under Nyhetsdivisionen.

– En fråga man ständigt får ställa sig är när det publicistiska och det tekniska ska integreras fullt ut. Att vi inte har gjort det beror på att SVTi har varit en ung och snabbt flygande fjäril i organisationen, där vi har kunnat samla mycket strategiskt tänk som har resulterat i SVT Play.

– Organisationen av IT tror jag är något nästan alla bolag jobbar med, för det är en sån blandning. För oss handlar det om att hålla ordning på de gamla ljudborden, kontrollrummen, alla kablar och sladdar, men också om att göra om strukturen för mejlen och hela produktionssystemet, som numera är digitaliserat.

Vill erbjuda mångfald

SVT har med SVT 1 lyckats bli den största kanalen i svensk tv. Hur ser visionen ut inför framtiden?
– Visionen är att erbjuda kvalitativa program inom områden som inte är lönsamma, som svensk drama, dokumentärer, barnprogram och nyheter, där vi ska vara överlägset bäst. Detta ska vi erbjuda styckevis och helt, när och var folk vill. Vi ska samtidigt fortsätta att vara angelägna för många och inte bara för en smal elit. Annars förlorar vi förankringen i Sverige, då är public service en död fisk.

Det är en ständig balansgång mellan det smala och det breda.
Hon ger som exempel att det både gäller att kunna erbjuda K Special om Freddie Wadling och att plocka upp ”något som anses så nördigt som dansbandsmusik, men som är så folkligt förankrat” i Dansbandskampen.

– Jag blir så glad när jag ser dessa människor som finner glädje i varandra, de kommer inte från Stureplan och är inte plastikopererade men de är kära, det är det goda Sverige. Jag ska vara med på finalen i Strängnäs.

Eva Hamilton är känd för att jobba sena dagar. Hur ser hon ser på balansen mellan arbete och fritid.

– Jag har inte balans, jag jobbar mycket och funderar på jobbet när jag inte jobbar. Men jag är duktig på att ta ledigt på skollov.

Kan du koppla bort jobbet då?
– Det beror på. Det finns de här underbara ledigheterna, och så de som förstörs av någon oroande process.

Stress då, hur hanterar hon det? Det beror på vilken sort. Hög arbetsbelastning har hon inga problem med, den gör henne bara fokuserad. Händer något oförutsett betar hon av det stegvis. En sak i taget!
– Den stress som är tyngre att bära är oro över ett skeende eller en medarbetare. Det är mycket svårare.

Vad gör du då?
– Jag går ut och promenerar.

Läser du managementböcker?
– Nej. De är så trosvissa, hurtiga och förenklade. De driver ett sätt att leda, men det fungerar sällan. Ledarskap är ett ständigt kompromis­sande. Beslut som hamnar hos mig rör ofta frågor som inte har kunnat lösas i organisationen, vilket betyder att det inte finns en enkel lösning.

Hur ser du på din egen framtid?
– Jag har varit vd i tre år och kan bli avsatt imorgon. Men för att uppnå något varaktigt måste du sitta i minst fem år. En chef ska inte sitta kortare än tre år och en vd inte kortare än fem, annars förloras långsiktigheten.

Och om du skulle bli avsatt?
– Jag är ju journalist, så jag kan skriva eller vara moderator och jag sitter redan i flera styrelser. Jag kan media, politik och samhälle, men jag har ingen halvskriven bok i byrålådan. Det vore roligt att kunna måla eller sjunga eller så. Ibland blir jag avundsjuk på dem som har den här mångsidigheten, renässansmänniskorna.

Vi avbryts nu av en delegation herrar som knackar på och undrar var Eva Hamilton är, de ska ju äta lunch ihop. Det hade hon helt glömt. Men inga problem, en sak i taget!

Elin Dunås