När någon frågar mig om det inte är besvärligt att vara vegan brukar jag svara med ett rungande nej! Jag tycker inte det är svårt, jag äter bättre och mer varierat nu än när jag använde mjölkprodukter, ägg, kött och fisk. Jag äter betydligt mer och fler sorters grönsaker och baljväxter. Halvfabrikat använder jag sparsamt, det är så enkelt att exempelvis göra egna bönburgare eller en bolognese på belugalinser istället för färdig färs. Min kost sprudlar av vitaminer och mineraler och jag är piggare än jag var när min kost ledde till helt onödigt lidande.

Känner mig som ett ufo

Men ibland känner jag mig som ett ufo. Så var det till exempel i helgen när jag var och besökte Hjälmare Docka. Jag och mitt sällskap diskuterade om vi skulle ta med oss matsäck, vilket vi brukar göra för att det är så svårt att hitta bra vegansk mat ute i landet. Men jag hade ju frågat ett av matställena på Instagram – och de – Café Kvarnfallet – hade svarat att de hade ”både sallader, bakad potatis, gofika och glass”. Det lät ju fantastiskt!

Men när vi kom dit och läste på menyn hittade vi inte minsta spår av det utlovade. Allting innehöll animalier. De som jobbade såg nervöst på varandra. Allt var slut, sa de skamset. Jag frågade om det var slut för dagen eller slut för gott. Fick ett lite svävande svar, att det inte är så stor efterfrågan på veganskt och att röror och sånt blir gammalt.

Det förstår jag såklart, bara lite tråkigt att jag fick fel information.

Onödigt att dela upp veganskt / icke-veganskt

Tråkigt också att det ska vara så vattentäta skott mellan mat för veganer och mat för andra. På de flesta ställen. Det är ju inte alltid så, exempelvis har Espresso House valt att enbart ha veganska semlor, och på Shells butik PLOQ är all morotskaka vegansk.

Vi passerade även ett helt nyöppnat trädgårdscafé som verkligen var superfint. Ägarna hade anlagt hela trädgården själva på mark som bara var skog tidigare. Nu var den i olika nivåer, med flera rabatter, stenpartier och en stor damm. Lite missförstånd blev det när jag frågade ägaren Sofia om det fanns djur i dammen. ”Ja, vi fiskar där”, tyckte jag hon sa, för att sedan nämna flera olika fiskarter och avsluta med guldfisk. ”Men guldfisk äter man ju inte”, sa jag medan jag försökte hålla veganilskan i schack. Hon gjorde stora ögon. ”Nej men vi äter inte fiskarna, de är våra husdjur. Vi äter inte hönorna heller.” (Nej, vem äter hönor numera?) Efter att missförståndet retts ut – hon hade sagt ”Ja, vi har fiskar där” – kunde vi skratta åt det tillsammans.

Inte heller hon hade något veganskt, vilket var extra tråkigt för allt såg otroligt gott och färskt ut, men hon tackade för feedbacken. Loppans trädgårdscafé hette det stället, och bilden här endan gör det verkligen inte rättvisa.

Det tredje stället vi hamnade på var Hjälmare Kanalcafé, som ligger vackert vid kanalen. Det är rymligt med en enorm uteservering och välbesökt av människor som lägger till med båt, men också såna som – liksom vi – gör en biltur dit.

För några år sedan hade dn en vegansk sallad, men nu fanns inte minsta spår av veganskt på menyn. Tjejen bakom disken sa i alla fall att de hade vegansk skagenröra och kunde ordna en sallad eller bakad potatis. Jag var mest sugen på sallad så jag beställde en sån, mitt sällskap avstod. Men när salladen kom blev jag besviken. Det var en tallrik med skivad sallad, några körsbärstomater, och i mitten en deciliterstor metallskål med en klick skagenröra. Detta kostade 129 kronor. När jag frågade hur de kunde ta så bra betalt för denna enkla sallad, när det fanns andra sallader som kostade mindre, fick jag bara svaret att det var deras caesar som de gjort om. Men hallå, en caesar innehåller kyckling och parmesan, samt dressing, hur kan det ens jämföras? Inget bröd fick jag heller för det var inte veganskt. Inte ens brödet! I rättvisans namn erbjöd de mig en glutenfri våffla som skulle vara vegansk. Men jag hade sett fram emot en mer matig sallad och var inte sugen på våffla. När de inte ville ge rabatt lämnade jag tillbaka salladen. Det slutade med att jag drack 2,5 koppar kaffe och blev så speedad att jag inte kunde sova i natt. Håhåjaja.

Men mitt i allt detta påminner jag mig om att det inte är ett dugg synd om mig. Det är djuren det är synd om.

I storstäder är det inte heller några som helst problem på serveringar, så gott som alla har åtminstone något en vegan kan äta. Och så finns det ju specifika veganställen som Full Soul Vegan, ChouChou, Fern och fika och Café 44 till exempel (alla i Stockholm).