”Vem vill du åka med?”
Det är pappa som frågar
Jag tittar på mammas cykel
med packväskor
bred och bekväm
Som mamma

Och så pappas cykel
smal, kantig, med sin vassa pakethållare
Bredvid står pappa
lite stel och kantig han med

Det går några sekunder
och de ser på mig
Mammas bruna ögon
Pappas grå

”Vi ska åka nu, hur ska du ha det?”
säger någon av dem,
antagligen pappa

Jag har svårt att andas
Jag sneglar på mammas trygga cykel
Blir pappa ledsen om jag väljer mamma?

Jag sänker blicken och nacken
och går till mammas cykel, ordlöst
Försöker se ut som om det inte betydde något
Som att det var en ren slump
att jag valde mamma

Inom mig tänker jag:

Nästa gång
nästa gång blir det din tur, pappa